Idag har jag varit i krigszonen. Allsvenskan 2009 skulle avgöras och AIK Solna kom på besök till Göteborg för att, precis som blåvitt, försöka vinna guld. På förhand var det här en känsloladdad söndag på Göteborgs gator och inne på Gamla Ullevi. 

Jag gillar när det är stormatcher som gäller mycket, även om det är väldigt nervöst. Idag var en sådan match. Matchen i sig är inte så mycket att berätta om. IFK tar ledningen, men tappar i andra halvlek och förlorar. AIK vinner SM-Guld 2009 och får fira detta med sina fans på Ullevi, där IFK inte förlorat en match hittils i år. Ja, det är fan komiskt nästan. Att vi förlora och inte vann guld är självklart surt som citron, men det som sved mest var att se alla AIK'are hoppandes på innerplan med guldhattar på. Det som jag tänker mest på i efterhand är dock inte fotbollen utan allt våld och hat. I en sådan här match, där hatet bland fansen är stort, finns det inte många gränser. Från tågstationen till Ullevi tar det typ 3 min att gå. Under dom 6-7 minuterna som jag gick från och till station så fick jag se ett slagsmål, en lätt misshandel, kastade flaskor och jävligt mycket käftande. Visst ska man ha lite hets inför en sån här match, men idag var det på en helt annan nivå. Jag blev rädd på riktigt idag och jag blir förbannad. Inför sådana här matcher ska man fan inte behöva gå och gömma sin klubbhalsduk under jackan, för att man riskerar att få sig en smäll för man håller på fel lag.  

Fotboll är ofta roligt och inramningen till den gör väldigt mycket. Idag blev den till stora delar förstörd i mina ögon.

Hoppas det var första och sista gången.